Helgen som varit.

Fredagen började soft som vanligt, vi stack ner på bolaget och fixade
våran alkohol och sedan hem, städade och lagade mat. Efter maten låg
jag och jäste tills kl 16.00 då det var dags för Rasmus lilla "kalas" hemma
hos morsan, träffade nästan hela släkten och det var ju chillmodé i någon
timma eller två. Direkt efter kalaset så taggade jag, Shivan & Fredde hem
till mig och började hinka, efter ett tag kom även Ted, Kit & Robin och sen
slutligen kom huvudpersonen, the big muthafuckin R to the B, Rasmus!
Efter "huvudgruppen" hade anlänt så började vi klunka till max, pumpade
skön musik och var allmänt jävla sköna och känslan var fan på topp redan
då. Efter ca 1-2 timmar kom det ännu mer folk, sen ännu mer folk och sen
var det ba att köra på fram tills klockan var typ 2-3 och det mesta av folket
hade gått hem och då slängde vi på massa beats och körde freestyle tills
jag blev så sjukt trött att jag bad Rallan och hans click att rulla vidare hem!
Kvällen var riktigt jävla lyckad & jag hoppas att Rasmus blev nöjd med sin
15årsdag & 15årsfest, tack till alla som kom & gjorde kvällen till det bästa!

Lördagen var det bara chillnani heeeeeela dagen och hela natten, käkade
lite mat, hälsa på mamma, såg lite filmer, satt på msn/facebook/youporn
(haha) och såg en halv säsong utav Lost. Det sjuka är att när serien hade
premiär så bojkotta jag den totalt, tyckte den verkade så grymt jävla rörig
och tråkig och allt det där men nu har jag börjat kolla (är på säsong 2) och
ouff vad fel man kan ha, huuuuuuuur jävla bra som helst!

Söndagen påminner faktiskt mest om Lördagen, inget mer, inget mindre.

Nu sitter jag här och har precis gjort iordning mig för att tagga ner på stan
och handla lite julklappar och mat. Sån jävla ångest inför att köpa klappar
alltså, man vet ej om personen blir nöjd med det den får, vet inte riktigt
hur mycket pengar man skall lägga på vem osv. Det är faktiskt en utav alla
anledningar till att jag ej tycker om Jul, så mycket avundsjuka & missnöje.

Måste rulla, T-Bag har motorn spinnandes fi fan, softa hönd // Don Fonki